Vi är mitt i sommaren och visst är det skönt även om vädergudarna inte helt är med oss. För mig passar väderleken ganska bra. Jag är förvisso ledig från mitt jobb på Pellevision men på Malmö Live tuffar de guidade visningarna på, om än inte i samma takt som i maj och juni. Så jag hinner också andas. Har haft släktbesök, varit på Falsterbo Horse Show, besökt Öland i några dagar och njutit av in lilla trädgård här hemma. Alla varma dagar blir det dopp på Sibbarp också.

Intresset för Malmö Live är fortsatt stort. Vi kör två fasta turer i veckan, oftast onsdag klockan 18:00 och söndag klockan 14:00, men kontrollera alltid hemsidan för senaste uppdatering samt bokning – alakai.se  Skönt är det iallafall att vi kan gå ut på trädäcket nu också och titta närmare på till exempel Eva Hilds ”Rubato” när vi har visning på Malmö Live.

 

Juli är en perfekt månad för guidning av Malmö Live, eftersom det inte sker så mycket aktiviteter i huset så vi kan guida runt ganska obehindrat. Svårare blir det efter sommaren. Huset kommer att sjuda, bubbla, explodera av aktiviteter när höstprogrammet kör igång. Men vi får pussla så gott det går och visa så mycket vi kan.

Under sommaren har ytterligare ett spektakulärt konstverk kommit på plats. Cerith Wyn Evans neonljuskonstverk. Att bara följa arbetet med att få upp E.V.E.N.T. var riktigt spännande.

Nu ser jag fram emot en intensiv höst med massor av besökare på Malmö Live. Mycket på gång så håll dig uppdaterad!

Nytt besök på Malmö Live idag. Startade med en brand- och säkerhetsövning, där desorienteringen i detta komplexa bygge nådde sin kulmen – skulle man kunna säga. Därefter rev jag av några improviserade, inspirerande och mycket givande möten med olika människor med vilka olika framtida samarbeten sannolikt väntar.

Sedan bestämde jag mig för att ta tillfället i akt och gå vår guiderunda för att friska upp minnet – och räta ut en del frågetecken som tornat upp sig som svarta spöken under gryningens vargtimmar.

Vid första försöket gick jag ganska mycket vilse. Hann faktiskt bli riktigt svettig med allt spring upp och ner mellan de fyra våningsplanen. Vid det andra försöket gick jag lite mindre vilse och läste in en vägbeskrivning till mig själv i mobilen under tiden som jag gick turen. Ja, folk tittade jättekonstigt på mig men vad gör man inte? För konsten. Här kan man säga att uttrycket ”en blind leder en döv” nådde nya nivåer. En vilsen och förvirrad person spelar in en vägbeskrivning till den samma, som denna samma person, sedan ska lyssna på och finna logisk. Vid den fjärde rundan flöt det på ganska fint med min egna, smått andfådda röst som gav tveksamma instruktioner;

– Ta höger… vid trappan, eller förresten – fortsätt rakt fram och ta vänster vid hissen…

Dessutom blev jag förvirrad av den här mackapären som kom utkörandes med någon slags automatik från kongressalen.

Men jag räknar kallt med att den har funnit sin väg ut och långt bort tills på lördag.

När jag sedan i stort sett var på väg ut så stötte jag på, än den ena, än den andra guldgruvan, i form av projektdirektör och konstansvarig som gjorde att jag genast blev journalist och uttömde dessa redan så upptagna människor på allehanda matnyttig information. Var ju redan varm i kläderna med mikrofonen efter att ha gått runt och pratat med mig själv i en timme.

När jag till slut kom ner i foajén hade det hänt massor på bara ett par timmar. Supersnygga soffgrupper och mattor i exakt den rätta färgen. För ni vet väl att Malmö Live´s färgskala inte är en slump? Kom på guidning så berättar vi mer om det och mycket annat.

Imorgon är det Valborg och jag tänkte unna mig en ledig kväll i goda vänners lag. Sedan är fredagen kvar för sista finslipningen och för att samla upp de sista lösa trådarna. Eller kanske inte de sista. Men iallafall de jag hinner med innan lördag morgon.

Men vet ni – inte ens stressen, oändliga arbetsdagar och en överfull mejlkorg kan få mig att tappa pirret nu. Har nog aldrig känt mig stolt över något som jag inte på något sätt har medverkat till  – förutom att betala skatt, då. Tänk om den känslan kan plantera sig hos skåningarna, turisterna, konsert- och kongressbesökarna och alla andra som bara råkar passera och hamnar på trädäcket vid kanalen med en kopp kaffe eller i en pösig fåtölj i foajén med ett glas vin. Då har vi det – Malmös nya vardagsrum.