Det finns en nygammal plats på Limhamn.
Gammal för att kalkbrottet invigdes 1866 och kalkbrytning har förekommit på Limhamn sedan 1600-talet. Det nya är att det sedan någon månad finns en fin slinga på fyra kilometer runt hela brottet. Det är en härlig känsla att ta sig runt brottet, vare sig man springer eller går. Rejäla träbänkar finns utplacerade runt hela slingan om man vill vila en stund eller bara sitta och stirra ner i brottet och försöka förstå att det myllrar av liv där nere, cirka två tusen organismarter har man kunnat konstatera.
Har man varit i Rio kan man också filosofera lite över att Kristus-statyns fundament är gjort av Skånska Cement med betong från Limhamn och kallas därför ibland för Limhamns-Jesus.
Jag har iallafall upptäckt att ”Kalkan” och jag kommer bra överens. När hjärnan behöver en omstart och tankarna samlas så finns det ingen bättre plats för mig. Just nu.